|
0
registrerede
6
gæster og
180
søgemaskiner online. |
|
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
Skribent: Simon
Emne: Re: Poetisk fryd..
|
Hej på solsiden, RM..
Igår blev jeg ærlig talt noget træt af snydeskaftet, og da man jo ikke så godt ka' gi' den en styver, tænkte jeg som en rasende på hvordan man dog sku' få lagt afstand til dette opmærksomhedskrævende organ. Efter en stund bar mine anstrengelser så frugt: jeg begravede mig simpelthen i Lars Gustafssons dobbelte sindbilleder, der alle befinder sig i samlingen: Stenkista (1994) - så herfra nogle stk. til fri afbenyttelse, hvis du pludselig selv en dag sku' få brug for at snyde skaftet:
I skolsalen
Bokstäverna,
och hur avskyvärt ont de gjorde i fingrar
och hand när man skulle skriva dem med stålpennan.
Hästarnas mjuka steg
i den mörka natten.
Ett enda äpple faller.
Hovar mot lera.
Och den kissande återvänder
in i huset med dess större värme.
*
Metaforer och antimetaforer
Lekan är barnets arbete.
Arbetet är den vuxnes lek.
Gälarna är fiskens lungor.
Lungorna är människans gälar.
Lejonet är djurens konung.
H.M. Konungen är människans lejon.
Vingarna är örnens galoscher.
Galoscherna är den gamle poetens vingar.
Vattnet är fiskens luft.
Luften är fågelns vatten.
Metaforen är digtens hydrofor.
Hydroforen är brunnens metafor.
*
Sven Delblanc (1931-1992)
Så många böcker denne vän
som dog igår, efterlämnade
i min hylla. Bladen känns torrare
mellan fingrarna nu när man vet.
Dessa, och inga andra, var Svens böcker.
Det finns inga andra.
I detta stora universum.
Ofta med muntra och ironiska tillrop
i dedikationerna.
Som om vi hade varit inbegripna
i något gemensamt pojkäventyr..
(En skridskoutflykt
med alltför mycket blåst och snö:
"Håll ut Lars, snart är det över!")
Mitt inne i en rykande snöstorm
står ett gammalt tornur,
befolkat av sovande ugglor och spindlar.
De vaknar och rör sig yrvakat
var gång som den långsammaste visaren
rör sig, med ett tungt och tydligt knäpp,
som går igenom tidens kalla storm.
Och är dess hjärtas mörka slag.
- Lars Gustafsson.
mvh
Simon
|
|
|
|
