0
registrerede
106
gæster og
66
søgemaskiner online. |
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
#26846 - 14/02/2019 22:33
Re: Mellemrummet
[Re: Simon]
|
bor her
|
Registeret: 02/05/2009
Indlæg: 1013
|
|
Hej Simon
Ja, vinter gråt i gråt uden sne og sol mærkes ikke som nogen rigtig vinter. Jeg foreslår, at vi springer vinteren over i år og ta'r et skridt direkte ind i armene på det sprirende forår, hvor lærken og pollensæsonen allerede er gået i gang samtidig med de tocifrede temperaturer og vin på gamle dunke ... som f.eks her:
https://www.dr.dk/tv/se/soeren-ryge-tv/soeren-ryge-praesenterer-4/soeren-ryge-praesenterer-gensyn-med-lotte-glob#!/
(Den næste SR-udsendelse er også et stemningskig værd).
Det er lærkernes tid. Ad usynlige gange pile deres sange gennem en luft, som er sitrende blid, det er lærkernes tid.
Det er abildens tid. Over grene og kviste myldre og briste hvirvlende stjerner, til stammen står hvid, det er abildens tid.
Det er bristningens tid. I kirsebærlunden brast under hunnen ægget i nat, nu begynder dens flid, det er bristningens tid.
Og forløsningens tid. Vågn, hvad der blunder, brist som et under, drøm i hvert sind, det er bristningens tid og forløsningens tid.
Ludvig Holstein
Bedste hilsner til aftenkaffen RoseMarie
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
#26847 - 14/02/2019 22:37
Re: Mellemrummet
[Re: RoseMarie]
|
veteran
|
Registeret: 04/04/2008
Indlæg: 3512
|
|
Man ka’ blie godt arrig over at se kommunefolk destruere naturen i parkanlæg; vækster og tage det tog så utrolig lang tid at opbygge, halvtreds år og mere; hammen smidt af som mad, grobund og heimat for alverdens små og store organismer; dyrearter, fugle og firebenede rævestreger med kuld godt dækket ... Og hvad efterlader så disse "kommunale skraldemænd" sig: ”golfbaneområder” man næsten ku’ mistænke kommunalpolitikere for dernæst at ville erstatte med parkeringshuse, selvfølgelig i beton; eller endnu flere varehuse af amerikansk dimension.
Ak hvor ærgerligt et syn for blikket: den smule natur mennesker stadig har at færdes i, i byer og omegne, behandlet på en måde, der i stigende grad udelukker fugle og dyrearter fra menneskelivet. Hvem ér dog den hjernekiste der fandt på den slags i Kbh. Komm.? Da forhåbentlig ikke gartnere, da ikke mennesker skolet i organisk natur? Nej, det må være stadsingeniører der leger indendørsarkitekter; folk skolet i fordelen ved natur- og skovdød. Ak ak; ja det syn kræver lidt Eliot, for øjne igen at ku' synke:
Usk
Knæk ej kvisten i din hast, og Håb kun at finde Den hvide hjort bag den hvide bæk. Se væk, lansen læg, fremkvæk Ikke gamle besværgelser. Lsd dem ligge. „Duk dig nu, for brat kun ikke”, Se så op På vejenes fald og vejenes top Søg kun selv Hvor det grå lys møder det grønne skel Pilgrimmes lovsang, hermittens kapel.
*
Virginia
Røde flod, røde flod, Tung blød glød er stilhed Intet vil er til som en flod Er til. Vil gløden gro Alene mellem spottefuglens Ene kalden? Trygge rygge Venter. Låger våger. Purpur træer, Hvide træer, venter, venter, Forhaler, forfalder. Lever, lever, Aldrig i drift. Altid i drift Ankom jernets agt med mig Og går igen med mig, Røde flod, røde flod.
*
New Hampshire
Børnestemmer i frugthaven Mellem blomstrings- og modningstid: Mellem roden og den grønne spids. Sort vinge, brun vinge, svæver svæver; Tyve år og våren er omme; I dag er sorg, i morgen støv, Dæk mig over, lys-i-løv; Gyldent hoved, vinge sort, Klyng, gyng, Vår, syng, Gyng bort op i æbletræet.
- T. S. Eliot.
mvh Simon
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
#26851 - 15/02/2019 08:58
Re: Mellemrummet
[Re: RoseMarie]
|
veteran
|
Registeret: 04/04/2008
Indlæg: 3512
|
|
På sejl i byger med blikket sydøst, vidende hvad venter på vuggende længsler:
Sommertristhed
Solen henover sandet, ô indsovede krigerinde, I al dit hårs guld varmer et længselsfuldt bad; Og fortærende røgelsen på din fjendtlige kind Blander den med tårerne et længselsfuldt bryg.
Hele den hvide flammes ubevægelige vindstille Fik dig til at sige trist, ô mine frygtsomme kys: ”Vi skal aldrig blive ét eneste mumiesvøb, Under oldtidens ørken og lykkeligt palmeløv!”
Men al din hårpragt er en løbende lun flod, Hvor man uden gys drukner sjæl, som besætter os Og finder det intet, du ikke kender til!
Jeg vil smage sminken, grædt fra dine pupiller, For at se om den kan give hjertet du slog Følelsesløsheden i Azur og i stene.
- S. Mallarmé.
Sku’ sommerlyset så udbrænde i viltre kaskader, ka’ tristheden jo huses m. Højholt på bommen, læsende Gittes monolog om frihed, eller …
Mellem Ørerne
Jeg har sat mig ud her ved gavlen for at blive dummere
eller i hvert fald lille, gerne mindre end græsset, helst kun eet
med naturen. Men der er ingen forskel mellem forskellene.
Fuglene synger, det lysner i øst, a/s græsset hørligt.
- Per Højholt.
mvh Simon
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
#26857 - 16/02/2019 05:06
Re: Mellemrummet
[Re: RoseMarie]
|
veteran
|
Registeret: 04/04/2008
Indlæg: 3512
|
|
Hej RM..
Her lidt svensk musik til øjnene:
Som P.s. i Petter Bergmans Årstiderna, finder man disse ord:
SOM HADE NILS FERLIN SKRIVIT ETT VERSBREV TILL FÖRFATTAREN
När du var fjorton år skrev jag mina dikter i dig. Någon skriver alltid dikter i en när man minst anar det. Kärleken skriver sin dikt och Döden sin. Och alla de andra! Männoskor du litet på som sviker dig, samhällets orätvisor, hysterin, blindheten skriver sina dikter. Och vardagen med sömnlöshet över vad nästa dag kan rikta för slag emoy dig.
Men mest skrev jag om kärleken och döden (outslitliga ämnen eftersom de alltid återkommer) och den ironi som förvandlar vårt liv till fragment. En grå liten fågel lät jag sjunga, för saknadens skull. Den fågeln har sjungit för många. Och jag riktade mig inte till dig. Jag skrev på små¨lappar och lapparna blev böcker och tvärs genom den svanska diktens barocktorn blåste jag livets och dödens höga visa.
Det var inget bra liv, som jag såg det. Men det fanns gläntor, öppna fläckar där solen lyste så mycket starkare därför att jag visste att molnen snart skulle komma åter, att detta bara var en paus, lite lycka som vi stal när ingen såg det. Det var ändå lycka.
Så var mina dikter ironiska.. Och ändå fanns den, lyckan, och ljuset som spred sig var det starka ljuset som solstrålarna ger mellan två mörka moln.
Du mötte flera dikter, flera människor, mer lycka eller olycka; kanske en annan sorts olycka , för var och en har sitt. På den tiden bottnade din världsbild i mina ord, din upplevelse formades av min upplevelse syntax och grammatik.
Men sedan har texterna förändrat sin berydelse, sitt underlag. Och du visste vad som väntade runt hörnet till nästa dag och dagarna, veckorna, månaderna, åren efter det.
Det går att säga det på annat vis: ditt svar på verkligheten tog sig andra uttryckssätt. Men du har inte helt kunnat förlora minnet av mina lösa papparslappar som låg ordnade i böcker när du mötte dem.
Egentligen sitter du där än med mitt ord och min papperslapp. Du byggde om orden på annat vis, men pappret, kartan över livet, har präglat dig och format dina känslor: ensamhetens, ironins, melankolins bleka känslor.
Och ändå tror du att man kan förändra världen? Gör det då! Gå ner på djupet och förändra världen. Som Brecht sa: den behöver det. Och om du hör en liten fågel som sjunger på grönan kvist, så lyssna på den en gång till och gå sedan vidare.
All dikt är är uppror: melankoliskt, ironiskt, analytiskt eler rättframt, stridbart uppror.
S¨lyssna några ögonblick på fågeln och använd sången som du hör till att förändra världen.
Den behöver det.
*
Men inden, rejsen i en næsten glacial hukommelses stemningslag; ikke stemninger man sådan lægger fra sig, man anbringes, som en pickup i rytmiske grave:
EXIL
Gränserna stängs en efter en. Det ena landet efter det andra försvinner. De tidiga åren gick så fort: en dag vaknar jag medelålders utan självförtroende och kraft. Utvisad från mig själv: Persona non grata.
Och medan åren går blir jag alltmer en emigré; ovälkommen i mig själv och misstänksam mot det som är främmande i mig. Plötsligt bryter jag åter upp och ännu en världsdel stängs bakom mig
*
BELA BARTÓK, VIOLINIST
Höstlöven dansar i tonvirveln. Det är mitt Europa, Europa mellan krigen, Europa mellan folkmusik och modernism. Löven virvlar runt sitt centrum, mitt i vindögat. Det virvlar färger, färgtoner, tonfärg.
En ensam violinist står över Europa: han är dansmästaren, som snart blåser bort, sopas bort av den virvelvind han själv har väckt.
Konserter, violinsonater, allt han äger virvlar bort med honom och landar i Amerikas enkla hotell.
Kontrast: Snart är han mycket spelad, ofte framförd på konserter, hyllad och beundrad. Och ligger stilla i sin grav medan löven faller över den avlägsna kontinenten Europa
där vapnen tillfälligt har tystnat.
*
EVERY DAY
Regnstänk på mitt fönstar. Vinden samlar löv. Molnen är vitgrå, blågrå och grå. Och det mörknar.
Vaknar på morgonen långt innan dagen gryr. Regnet faller i täta rader. Och det mörknar.
Hur många dagar? Hur många nätter? Kortare dagar, längre nätter. Regnet fäller sin grå gardin. Och det mörknar.
Det är ett mycket ensamt ljud, regnet mot fönsterblecket. Jag vaknar och somnar morgon och kväll. Djupare in i mörkret.
*
EN TIDIG KVARTETT AV JOHN CAGE
Det händer ingenting i musiken men musiken är laddad med dynamit. Det är ouppnåligt stilla, glittrande som is över de mörka ackorden.
Upp och ned och ned upp, kromatiskt ställt mot cellons enda ton. Och medan inget händer, händer allt. Det är inte en rörelse i rörelse,
det är en rörelse i stillhet. Mycket sakta bildas en bågform. Det är i stillhet det förändras, alltid i stillhet, alltid i stillhetens riktning.
Som årstiderna. Som snön en vindfri dag. Som det att överleva. Det händer ingenting. Men detta händer.
- Petter Bergman, Årstiderna.
mvh & go weekend Simon
Redigeret af Simon (16/02/2019 05:09)
|
Top
|
Svar
Citer
|
|
|
annonce
|
|