|
1
registreret
(1 usynlig),
17
gæster og
182
søgemaskiner online. |
|
Key:
Admin,
Global Mod,
Mod
|
|
|
Skribent: Simon
Emne: Re: Poetisk fryd..
|
Oktober med landskap
Oktober,
och hele dette landskap alltmera
utspillt under en kallere måne.
Ânnu dröjer någon förvuxen blåklocka
i det illa medfarna gräset.
Och barndomen känns ännu riskfylld
fast den är över för så länge sedan..
*
Sonetten om början och slutet
Det går att börja nästan var som helst.
Men början varer inte länge; vem finner
rimordet till "helst"? Det rinner
så många småord mellan stenarna, varhelst
man ser i dessa klara vatten. Men äldst
och djupast ner den sten vi inte övervinner.
Dikter är som trappor. Steg för steg. Hinner
vi någonsin ifatt den vi förföljer? Frälst
från mången falsk. Från början eller slutet?
Steg för steg går dikten fram i sine jamber.
Som om den aldrig hade något annet mål. Stridare
blir vattnet när det över grunda bottnar går.
Varför hoppas vi att ingendera når till slutet?
*
Tornet utan alla sina visare
Frosten, flodens stränge betvingare...eller något sådant, heter det på ett ställe hos Nietzsche. När han springer den sista novembermorgonens terränglöpning längs den lilla ån i det branta gryningsljuset, där några träd faktiskt ännu bär litet gult under snön, det allra svagaste gula, dekorationsgult, skulle man kunna säga, slår det honom hur överdrivet och orealistiskt hela detta ställe hos Nietzsche är.
Frosten kommer inte alls så, den är ingen tjur, inte heller någon betvingare.
Den är en förförare.
Vattnet under bron håller på att stelna till is så långsamt att det inte finns något ord för vad det är. Âr det ännu vatten men ett annat slags vatten, eller ett slags mycket lös is?
Genom detta som varken är det ena eller det andra har de sömniga änderna dragit upp små kanaler. De simmar nu för att spara krafter den ene framför den andre, de är nästan letargiska av kylan.
De glider hjälplöst in i vintern.
Och strax innan han kommer hem får han en chock: alla de fyra uren på Domkyrkotornet saknar sina visare: de togs ner till ny förgyllning igår.
Hur många västeråsare ser i detta ögonblick ovarnade upp mot tornet och tror att Den Stora Vintern har kommit?
- Lars Gustafsson.
mvh
Simon
|
|
|
|
