Hej i natningen, RM...
Mistanken om rent snyd syntes idag at blomstre i øjnene på selv den firbenede, der bare lå og gassede sig i strålerne, men også træerne overvejede vel at klæ sig grønt til ære for solen, der fik alle til at dase rundt som små sole - vi trænger trods vinterens umiddelbare overskuelighed til den...
Kieślowskis trilogi forsvinder ikke fra én lige med det samme, fra hvilken film som Blå og Rød stadig fascinerer mig. Dér greb du fat i endnu en fremragende billedmager, der ligeledes har sat et uafrysteligt indtryk i et utal af billedekældre - musikken er enestående, og jeg husker stadig oplevelsen ved at træde ud i den friske luft fra biografens mørke med lyrens toner i mig, dette sære sammenspil mellem det hørte og sete i arenaen, retsalen...et herligt genhør! ;)
En diktbok är lik skrinet
med många ädla stenar
och många smycken små,
lik mångahanda vinet,
som källaren förenar
i n och samma vrå.
Men stundom är smycken
ej fullt att lita på,
och stundom är av vinet
ej allt den ädla drycken
från Xeres och Bordeaux.
Så pröven då med blicken
var dikt, var bok vi sjunga,
vart smycke i vart skrin,
och när I vinet dricken,
så pröven med er tunga
om det är äkta vin!
- Fröding.
mvh
Simon